F alstaff, den lymmeln, har inga pengar kvar och kastar lystna blickar på både fru Flod och Berg. Den fräckheten, och bara för att han är adlig!

Anna, den ljuva, drömmer om sin Fenton, men föräldrarna bara tjatar. Medan herr Flod sliter sitt svartsjukehår och herr Berg suckar åt Annas envishet försöker Anna och Fenton hitta en utväg, lite skoj är det att luras. Men allra roligast har fru Flod och fru Berg, de muntra fruarna i Windsor.

Otto Nicolai, född den 9 juni 1810 i Königsberg rymde vid 16 års ålder från sin despotiske fader. Nicoai studerade musik i Berlin och blev 1833 organist  vid preussiska legationskapellet i Rom, där han genomgick en grundlig studiekurs.

Efter tillfällig anställning i Weien återvände han till Rom och firade med flera operor lättvunna segrar hos italienarna, som på grund av hans namn tog honom för en landsman.

1841 blev han hovkapellmästare i Wien, där han gjorde början till de filharmoniska konserterna, och 1847 kallades han till domkördirigent och hovkapellmästare i Berlin, där han dog åtta veckor efter uppförandet av hans opera Muntra fruarna i Windsor.

Han fick sålunda aldrig uppleva de framgångar som verket hade. Det banade sig väg till de flesta scener (Stockholm 1857) och allmänt blivit erkänt som en av de bästa tyska komiska operorna, utmärkt av fantasi, humor, frisk melodi och solid faktur.

Dessutom skrev Nicolai visor, körer, pianostycken, orkesterverk, en symfoni samt vackra motetter och psalmer. 

Handling  Falstaff kommer till Windsor, i stort sett pank. För att fylla på kassan beslutar han sig för att förföra två välbeställda, gifta kvinnor; fru Flod och fru Berg. Han börjar med att skriva två identiska kärleksbrev och skickar dessa till damerna. Damerna blir både överraskade och chockerade över Falstaffs fräckhet. 

De muntra fruarna är inte det minsta trakterade av den tjocke och gamle Falstaffs oanständiga förslag. De bestämmer sig för att spela honom ett spratt. När Falstaff har sin tête à tête med fru Flod dyker fru Berg upp och meddelar att herr Flod är på väg. Kvinnorna gömmer Falstaff i en tvättkorg med illaluktande tvätt. De skickar iväg korgen för att tömmas i Themsen. Detta sårar djupt Falstaffs stolthet men han är tillräckligt inbilsk för att dra slutsatsen att fruarna bara håller honom på sträckbänken.

Herr Flod är dessvärre en mycket svartsjuk äkta man, och han har hört talas om att Falstaff är ute efter hans fru. Utklädd till kapten Bäck lurar Flod i Falstaff att han är förälskad i fru Flod, men eftersom hon är ouppnåelig måste Falstaff först förföra henne. Flod erbjuder Falstaff pengar för hjälpen. Falstaff avslöjar att han redan stämt möte med fru Flod när maken inte är hemma, vilket gör Flod rasande, men för att kunna avslöja frun i stundens hetta biter han ihop och spelar med.

Nästa gång Falstaff går på friarstråt återupprepas sceneriet men denna gång vägrar Falstaff gömma sig i tvättkorgen. Istället fås han att klä ut sig till en tant Klatsch och jagas på dörren av Flod som avskyr tanten.

Herr och Fru Bergs dotter Anna förälskad i den glade och fattige läraren Fenton, som inte faller föräldrarna i smaken. Fru Berg vill att dottern Anna skall gifta sig med doktor Caius, en fransk läkare, medan herr Berg vill gifta bort dottern med Spinkel, en förmögen herre. 

Fruarna berättar till slut allt för sina makar och tillsammans beslutar de sig för att spela Falstaff ännu ett spratt. De bestämmer träff med honom i Windsors slottspark vid midnatt. Där har deras medsvurna klätt ut sig till småtroll och älvor som skrämmer slag på den notoriskt fege Falstaff. När allt uppenbaras för honom, säger han med ett understatement, ”jag börjar ana att man gjort ett arsle av mig”. Under tumultet i slottsparken har Fenton och Anna smitit iväg för att gifta sig, något som föräldrarna till sist accepterar