Välkommen till vår italienska 1950‑talsby, där solen alltid ligger på snedden, där alla känner alla och där hemligheter sprids snabbare än en Vespa i nedförsbacke. Mitt i allt står Adinas hotell — ett ställe så välorganiserat att det nästan driver sig självt. Adina själv är elegant, beläst och fullständigt oberörd av att halva byn kretsar kring henne som om hon vore en egen planet.

På torgets café jobbar Nemorino, en romantiker med hjärtat i handen och huvudet i molnen. Han är hopplöst förälskad i Adina, men varje gång han försöker prata med henne händer något: barnen rusar förbi, poliserna patrullerar, Giannetta ropar att han ska jobba, eller så dyker en av byns Signoras upp och skapar dramatik av absolut ingenting.

In på scenen kliver Belcore, byns nya carabiniere-chef. Han är så självsäker att hans uniform nästan applåderar honom. Han faller direkt för Adina och uppvaktar henne med en blandning av militär disciplin och total brist på fingertoppskänsla. Nemorino ser på och kokar över som en kastrull pasta som ingen rört om.

Och då, som en virvelvind av list, läppstift och affärssinne, dyker Dulcamara upp. En kvicktänkt, slug och fullständigt orädd kvinna som reser runt med sina “mirakelprodukter”. Hon kan sälja vad som helst till vem som helst — och få dem att tacka för det. Hennes “kärleksdryck” är egentligen bara vin, men Nemorino köper den med samma hopp som en tonåring som tror att en ny frisyr ska lösa livet.

Till slut, när allt är som mest förvirrat, visar det sig att ingen dryck i världen kan skapa kärlek. Men mod, sårbarhet och ett hjärta som vågar tala — det kan.